Den vandrande målaren

Det fanns en gång en målare som älskade allt som rörde sig – allt som inte var stilla – allt som flyttade sig framåt, mot nya städer och landskap, människor och djur. Han försökte ofta sätta sig ner och lugna sig – han tänkte: ”Nu är det klart, nu har jag hittat ett ställe där jag kan få ro och vila – här vill jag vara till dess jag dör.
Men efter några år (ibland bara ett litet tag) kände han hur lusten efter nya människor, nya städer och landskap kom och när han målade fanns den där längtar efter nya händelser hela tiden. Det var ingen lätt sak – det var målarens eviga plåga och smärta – detta, att aldrig vara nöjd.